Vi har haft den sista helghunden (för den här gången). Det känns vemodigt och lite konstigt, men samtidigt ska det bli fantastiskt roligt att ha En Alldeles Egen Hund! Stort tack S (nedan) och alla andra omplaceringshundar för den här tiden!

Fiket på vanliga permishundssöndagsrundan var stängt. Renovering bara, hoppas vi. Men vårsolen värmde så vi satte oss ett tag och njöt av sol, värme och utsikt över Mälaren (väl?). S, ridgeback-schäferblandning kopplade av med oss - ett tag. Det känns så bra att ha en hund i lite större storlek vid sin sida!

Nu har hon hittat hem, men under fyra helger har vi haft en förtjusande trevlig, mjuk och väluppfostrad amstafftik på besök. Promenader, mat och buffa ihop en kuddhög i soffan att trona på hörde till höjdpunkterna. Lite mys också förstås, men F var inte lika angelägen om att gosa som amstaffarna brukar vara (tvärtemot vad de flesta kanske tror). Fyra bilder:

Helgens permishund blev pudel på återbesök. Men nu med skadad tass, så det var strut på inomhus och korta rastningar med hal strumpa som gällde. Snälle A var mycket tålmodig trots stygn i tassen och uppsvullen tå. Medicinerna åt han snällt och vi fick badda tassen och trä strumpor av och på utan större protester trots att vi märkte att det gjorde ont.

Ute yrde snön men inne mystes det i soffan mest hela helgen. 

Vad hände med tassen? Jo, A skulle jaga katter men var tvungen att hoppa genom ett fönster... och då skar han tassen. Självförvållad skada alltså. Hoppas han låter katter vara ifred fortsättningsvis!

Ny permishund, vit storpudel som försiktigt kollade in det nya stället som han hamnat på. Och sedan sov han. Han verkar mjuk och försiktig, är lyhörd för kroppspråk och tonfall men kan inte ett enda kommando. Inte ens sitt.  

Pälsen ser ut som en fårfäll och verkar värma gott. Lördagspromenaden i det härliga vintervädret hade han inget emot. Det känns mysko, men också lite lyxigt, med en hund som inte fäller. Mina svarta byxor var fortfarande helt svarta trots vår mysstund i soffan.  

Vintern är här med snö och kyla. Underbart! Helgens permishund pulsade gärna runt i timmar utan att visa minsta spår av trötthet (men sussade mycket gott efter tretimmarspromenaden). Varm choklad vid Fjärilshusets fik gav energi.

Den här helgen fick vi en valprumpa att pyssla om. Lika lite behov av lång promenader - det är kaaalllt - och samma mysbehov i soffan som gamlingen helgen innan. Desto mer fart inomhus däremellan!

Mellan bus och vila:

Så sööt när han sover, också. Denna gång i hundsängen. Gamla hundar har så fina ansikten.