Nu  bär det av till Plantagen i Eskilstuna för att köpa den hammock som jag suktat efter i drygt ett år. Hoppas den finns kvar. Den får inte plats i bilen, så vi måste hyra en lastbil för att frakta den till stugan. Men vad gör man inte?

Hunden på bilden är vår allra första helgpermishund Wilma, januari 2006. En vacker, ouppfostrad dobermanntjej som liksom många av vovvarna tyckte om att sitta eller stå i hundfåtöljen och titta ut genom fönstret.

Längsta vistelsen i sträck i stugan - sex dagar. Utan att låna dusch. Sjön och tvätthon har hållit oss någorlunda i skick.

Det är så skönt att hasa runt i det gröna och knappt se en människa (utom dagsutflykten till grillning hos mamma då). Men det är också väldigt skönt att återse stenstaden med sina ockrafärger. Efter en dusch (skulle tro det!) blev det ett besök på favorithaistället, www.time4thai.se. Rekommenderas varmt. God, snygg och riklig thaimat, trevlig personal och uteservering och avspänd stämning. "43:an med bläckfisk" tröttnar man aldrig på.

Nu vet vi varför vi aldrig sett en fågel i närheten av fågelbadet! Vi har placerat det enligt reglerna - en bit upp och nära en buske så att småfåglarna kan gömma sig i händelse av fara. Men när grannkatten, en storjägare, har fågelbadet som vattenhål och spaningsplats lär fåglarna hålla sig undan.

Vi fick med oss en bit av mammas rhododendron som stått på hennes kompost drygt en vecka efter att ha fått lämna plats för en ny uteplats. Nu finns den på vår tomt i närheten av "flintabänken", och vi hoppas att den kommer att trivas!

Det var så här jag trodde att våra odlingar skulle bli... Härligt när det växer, ätbart och ren fägring för ögonen. (Ska be mamma om en planta av de där purpurfärgade blommorna som svävar på silvergrå grenar som syns svagt i bakgrunden. Har suktat efter sådana sedan jag såg grannens blomma förra året.)

Grillning hos mamma och så fick vi träffa brorsdotterns son för första gången. Både mor och son var coola. När de gick i väg till bilen för att åka hem hade N en väska över axeln, barnet på ena höften och mobilen i den andra handen. Typiskt N! De flesta föräldrar lämnar aldrig hemmet med bebis utan att ha en tungt lastad barnvagn och tonvis med prylar. Imponerade!

Min andra bror var där med sin familj, så det hanns med en del bus på gräsmattan efter mat och vinbärsplockning.

Ny permishund denna helg. Lugn, väldigt lyhörd amstaff. Passade på att sova så mycket han kunde inomhus men blev glad när kopplet kom fram och trippade på bra utomhus trots värmen. Vätskepaus.

Vacker blomma, tror att det är jätteverbena. Undrar vem som ansvarar för Karlbergs blomster? Någon rekryt?

Snart kan man köpa "min vän författarens" bok! http://www.litenupplaga.se/443 Det blir en hedersplats i bokhyllan förstås.

Efter ett par säsongers mer eller mindre misslyckade försök att så frön och få grönsaker och blommor att växa upp och trivas har jag förstått att mamma i alla år utfört mirakel på sin kolonilott. Tänk vad hon kan! Hon har nog vissa förhoppningar om att det ska visa sig att äpplet trots allt kanske inte fallit så lång från päronträdet för jag har även i år fått tomatplantor och basilikaplantor av frön som hon dragit upp. Nog växer de, men bladen gulnar (s t o r  hink, sade hon, men jag har nog snålat ändå). Det ska visst vara busktomater, men de växer värre än Törnrosas häck i norrfönstret. Hur det än blir med skörden så doftar det ljuvligt av tomatplanta när jag plockar bort torra blad. Bilden avslöjar att mina fingrar nog kan bli grönare...

Ännu en dag på jobbet, segt och vi är bara fyra som fortfarande jobbar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att det är så erbarmligt grått och tungt väder ute. Nåja, bara en dag kvar till semestern! Regnar det då kan man med gott samvete stanna inne och läsa. Jag är redo - har laddat upp med ett antal sommarböcker. (Tjuvstartade förra helgen med "Is och vatten, vatten och is" efter ett tips på http://borzita-57.bloggagratis.se/820-bokliv/  Tack för det, boken sträcklästes.)

En gammal bild får locka fram sommarkänslan. Vår hund H älskade att gräva i sand, och finare sand än där i Skåne hade hon aldrig skådat! Hon grävde som sådan glädje och frenesi att syskonbarnen bara måste gräva de också.