Julhelgen är över. Vår favoritvovve C har varit här i  några dagar. Lilla soffpotatisen! (I gott sällskap med sambon. Notera hans fossingar.) Hon har har varit lugn och avslappnad alla helger hon varit här, men senaste helgen har hon legat med magen upp vilket hon inte gjort tidigare. Högsta nivån av avslappning, skönt att se. 

Jag älskar mitt julpynt, men det blir samma traditionella pynt varje år. Ungefär sånt som mormor och mamma har. I år slog jag dock till med en nyinköpt ren från Åhlens! Förtjusande, tycker jag. Lillebror Rolf fick en egenhändigt bränd och designad cd med låten Rolf Ren med silverrenen på omslaget. När vi var unga (alldeles nyss) lyssnade vi mycket på Torsson, men denna låt hade jag inte hört förrän alldeles nyligen. En lämplig bonus-klapp (när man avskaffat julklappar vuxna emellan).   

<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/u99zt9TIrTI&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/u99zt9TIrTI&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>

Om C var en människa skulle hon kanske inte tycka att den här bilden var särskilt lyckad. Men visst har hon charm!

Vi pulsade runt i snön i ett par timmar med C och en annan hund B (och människa) i sällskap. Den stilige B gjorde inget vidare första intryck på C. När han ville bekanta sig såg hon först ogillande ut, och när han inte lyssnade till det visade hon garnityret med eftertryck. Vi traskade på i led och efter knappt en timme hade hans intresse svalnat och hennes skepticism avtagit. De delade avslappnat på doftfläckarna samtidigt. Det var roligt och intressant att se hur deras relation utvecklades under ett par timmar. Det blev inget bus, men det blev defintivt roligare än det skulle varit med bara med tvåbenta.

så i morgon blir det förhoppningsvis fina snöbilder från stan. Här är en innan-snö-bild på fröken Schäferblandning som lär sig gå balans - "Vad då lär sig? Piece of cake, ta bort godisbiten, jag har fattat och är på väg framåt!" Nu ligger hon och trynar i favorithörnet i soffan. Vi fick en fin promenad i skogen när vi hämtade henne i kväll. Snön gör en fantastisk skillnad. Man kan knata runt där trots kvällsmörkret. Det behövs inte ens månsken.

I natt föddes tre marsvin i samma rum som vi sov. SÅ söta, med päls och pliriga ögon. Jag hade väntat mig något mer naket, men marsvin är tydligen de enda gnagare som får så "färdiga" ungar.

Den andra ridlektionen gick också bra. Den här gången fick jag till det där med "rida lätt" emellanåt. Hästen Brynjar gjorde ibland som jag ville, ibland hängde han mest med på det sambons häst gjorde. Började den skritta så skrittade vi... Hästar lyssnar också till ord märkte vi. Sambons häst ställde in sig på trav redan när ridlärare sa oss att gå över till trav. 

Den här helgen blir det ingen permishund för oss för vi ska åka till Eskilstuna och äta god mat på Jernbergska med en vän. Här en bild från förra helgens permishund. Spela lite fotboll tyckte hon var riktigt kul.

Kul test på nätet! Det hade varit roligare att bli Stewie, men det är jag för mesig för att bli. Om du klickar nedan så kan du testa dig själv.

Tjoho, i dag har sambon och jag varit på vår första ridlektion. Islandshästar. Skulle aldrig våga mig på de större varianterna. Det är väldans mycket att tänka på för en nybörjare, men det ger sig väl med tiden. Vi var på turridning med islandshästar på Kullaberg för ett par år sedan. Då blev det ju mest att åka med och försöka hålla sig kvar i sadeln. Men den ridturen gav mersmak. Och nu ska vi förhoppningsvis lära oss att rida. Vi var två nybörjare och en erfaren ryttare så det blev nästan som privatlektion. Häftig känsla när hästen stannar när man vill! "Dra in magen, blås ut, stela höfter - och inte klämma med benen." Eller nåt sånt. Här en bild från Kullabergshästarna: