Vi har haft den sista helghunden (för den här gången). Det känns vemodigt och lite konstigt, men samtidigt ska det bli fantastiskt roligt att ha En Alldeles Egen Hund! Stort tack S (nedan) och alla andra omplaceringshundar för den här tiden!

Helgens permishund blev pudel på återbesök. Men nu med skadad tass, så det var strut på inomhus och korta rastningar med hal strumpa som gällde. Snälle A var mycket tålmodig trots stygn i tassen och uppsvullen tå. Medicinerna åt han snällt och vi fick badda tassen och trä strumpor av och på utan större protester trots att vi märkte att det gjorde ont.

Ute yrde snön men inne mystes det i soffan mest hela helgen. 

Vad hände med tassen? Jo, A skulle jaga katter men var tvungen att hoppa genom ett fönster... och då skar han tassen. Självförvållad skada alltså. Hoppas han låter katter vara ifred fortsättningsvis!

Ny permishund, vit storpudel som försiktigt kollade in det nya stället som han hamnat på. Och sedan sov han. Han verkar mjuk och försiktig, är lyhörd för kroppspråk och tonfall men kan inte ett enda kommando. Inte ens sitt.  

Pälsen ser ut som en fårfäll och verkar värma gott. Lördagspromenaden i det härliga vintervädret hade han inget emot. Det känns mysko, men också lite lyxigt, med en hund som inte fäller. Mina svarta byxor var fortfarande helt svarta trots vår mysstund i soffan.  

Vintern är här med snö och kyla. Underbart! Helgens permishund pulsade gärna runt i timmar utan att visa minsta spår av trötthet (men sussade mycket gott efter tretimmarspromenaden). Varm choklad vid Fjärilshusets fik gav energi.

Den här helgen fick vi en valprumpa att pyssla om. Lika lite behov av lång promenader - det är kaaalllt - och samma mysbehov i soffan som gamlingen helgen innan. Desto mer fart inomhus däremellan!

Mellan bus och vila:

Så sööt när han sover, också. Denna gång i hundsängen. Gamla hundar har så fina ansikten.  

av en arbetskamrat med större kulturkompetens än vad jag har om att Esperanza Spalding skulle spela på konserthuset om sisåsdär två månader. Så, köpte två biljetter och tänkte att om den frijazzskeptiska sambon inte vill haka på så fanns det säkert någon annan. Och jag har aldrig varit i konserthuset, det är ett bra tillfälle. I morgon är det dags, och eftersom jag inte fått ett definitivt nej från sambon så får han följa med.

Arbetskamraten tidigare idag: "Det blir min 11-åriga dotters första jazzkonsert. Jag hoppas det går bra." Sambons kommentar alldeles nyss: " Det blir MIN första jazzkonsert!". Någon  minut senare: " Jag har hört att hon är extremt begåvad. Det bådar inte gott." Jag tycker iallafall att det ska bli kul! Mindre skeptisk var han när han fick denna läckra lunchpasta:

Det blev inga sovmorna under Italienresan, jag var bara tvungen att vara färdig i badrummet till 8.30 så att jag inte missade den dagliga väderprognosen presenterad av en medaljprydd colonnello på italienska Rai1! Något för svenska försvarets överstar om nedrustningen fortsätter? Hemskt kul, tyckte vi. Foto av hotelltv: