Bergianska trädgården är ett roligt ställe att besöka när man är trädgårdsnybörjare. Här visas alla möjligheter upp. Det finns så många växter att se, och till skillnad från i  handelsträdgårdar så ser man hur växterna blir i en miljö där de är omhändertagna. Det skapar drömbilder. Så här skulle jag vilja ha det:

Jag inser att det inte funkar med tulpaner på vår naturtomt där rådjuren har sina upptrampade stigar. Men det finns ju annat! Nu gick det ju inte så bra med mina försök i år. Sniglarna är ett, bland andra, eländen. För många är det kanske svårt att tro, men den koreanska isopen som skymtar framför de frosthärjade rosenskärorna (köpta som stora plantor, och därmed kunnat överleva sniglarna) måste jag nog kora som året trädgårds/naturtomtsframgång! Den är en av tre ungplantor som överlevt sniglarna, och den har också överlevt att jag gett upp ogräsrensande och vattning eftersom jag trodde att allt plan(t)erat liv var dött. (Vän av ordning får ha överseende med ogräset.)

Nu är det höst! Tid att fundera ut hur det ska bli nästa år, och vad som skulle kunna funka. Drömma kan man alltid!

Oj, oj, jag är alldeles förälskad i den lockhårige gossen med de snälla ögonen nedan! Ett långt, gott liv har satt sina spår. Supervänlig, lydig och kelig. Inte ens gruffande hanhundar var något T brydde sig om. På söndagspromenaden på Sörmlandsleden vägrade han att gå framför mig om sambon gick först med honom i kopplet. För att vara säker på att jag inte kom bort försökte han gå bakom mig (längst bak). Höll jag i kopplet gick han gärna först. Lite märkligt beteende, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite smickrad.

Här blev det bråttom uppför stenen. Vad gjorde människan för sig själv långt borta? Bäst att kolla FORT. Sambon hade svårt att hänga med.

Kan man annat än bli totalt harmonisk när man ser honom så här? 

Jag tror att det var lika tufft för oss båda när jag lämnade tillbaka T i morse efter helgpermis tillsammans. Våra senaste helghundar har fått nya hem väldigt fort, och det borde också denna stiliga curly coated retriever få!

En sambofri  kväll=lek med Photoshop.

Yngsta syskonbarnen fyller 5 och 1 år i veckan så i dag bjöds vi på hembakta bullar, sockerkaka, muffins och tårta. Smarrig sockerchock! Efteråt bar det iväg till en jättetrevlig lekplats (särskilt anpassad för autistiska barn, fick vi veta). Bäst var dock äppelträden, som jag klättrade i, och stockar och stenar där femårige O och jag lekte inte-nudda-marken. Kul!

Vi har haft en ny, mysig permishund denna helg. En dryga året blandning av alaskan malamute och karelsk björnhund. Med honom testade vi en ny promenadrunda i dag (Kärsön runt) som var väldigt trevlig, men vi var sent ute och det var längre än vi trodde s det blev att spurta runt ca en och en halv timme eftersom han skulle lämnas tillbaka kl 12. En morgonpigg rackare som hade avsatt förmiddagarna för att kolla var gränserna gick, om än snällt. Övriga timmar var han en riktig sötnos.

Traditionsenligt besök på Stockholm Beer & Whisky Festival. Går man dit tidigt är det trevligt och inte så stökigt. Torsdag är bästa dagen, fredagar och lördagar blir det lite trängre. En riktigt bra sak med denna mässa är att det är aldrig kö på damtoaletten! Se bara bilden längst ned, ca halv nio på kvällen och hela mässhallen är fylld av öldrickande besökare, men på damtoaletten är det bara att glida in i valfri ledig toalett! Normalt brukar det vara sådär 95 procent grabbar bland besökarna. I år var vi märkbart fler kvinnor (se bild igen). Också fler äldre herrar och några enstaka gossar som nog fick visa leg innan de blev insläppta. Kul med bredare publik! Goda nya öl var Gotlands Sitting Bulldog, Nils Oscars Hopp yard och en californisk ekologisk india pale ale från ett mikrobryggeri. Sambon avslutande med sin favorit Smörpundet (Nynäshamns bryggeri), men då var jag sedan länge ölmätt. Kolsyrade drycker fyller magen så . I påsen hem fanns som vanligt Anna Marias Corazza Bildts långlagrade parmesanost.

Våra två "ärvda" äppelträd gav sammanlagt tre äpplen i år, vilket är nio färre än förra året. Det är fullt med spjuttrassel högst upp, så kanske är det brist på ljus? Nåväl, i helgen fick sambon ett äppelträd i födelsedagspresent och då det redan satt tre äpplen på trädet har vi fördubblat skörden!

Desto fler plommon får vi. I dag har jag gjort plommonsylt, och inlagda plommon. Hoppas det blir bra, för jag fick kämpa mot en jättetrötthet.

Det har varit intensivt på jobbet ett tag, men i går blev allt klart så det är väl en sån där urladdningströtthet. På kvällen tog vi en promenad med en omplaceringshund och som vanligt inträffade miraklet att under en timme är all trötthet och alla tankar på jobbet som bortblåsta. Bättre terapi finns inte! Hunden, en större blandras, var snäll och livlig men man märkte att han nog inte haft det så lätt för han reagerade rätt starkt på "tillsägelser" - harklingar och hupp hupp. Öronen for bak och låg slickade längs huvudet. Då gäller det att hupp huppa mjukt och vara desto noggrannare med beröm när det blir rätt igen. Han tyckte att det var skönt att bli kliad, så han tyckte nog att vi var rätt ok. Glömde kameran igen.

Det blev kräftor igår, inpirerat av bilden på Valle Vagabonds mattes uppdukade kräftbord. Kräftorna var bamsiga (1 kg blev åtta stycken), pajen färdigköpt och kanterellarna kom från Hötorgshallen. Men jag stekte åtminstone kantarellerna själv! Gott blev det, med minimal arbetsinsats.

I brist på hund (och trädgård) får det bli en bild från arkivet. På promenad i Luxemburg såg vi en kommunal, antar jag, låda med gratis hundlortpåsar. Jag vill minnas att jag sett något liknande i Stockholm någon gång. Men den luxemburgska var så glad gul och fin med sin pedagogiska instruktion och med det glada tillropet: "Bravo"! Vovvarna i det lilla, lilla landet verkar ha väldigt fina och fasta kluttar...