Efter resande och annat var det äntligen dags för en permishund. "Hoppas det blir en enkel", sade jag fredagstrött till sambon när vi närmade oss utlämningen*. Och bönhörd blev jag, en åldrig blandning (bl.a. tax?) som gärna hängde med på promenader men annars bara sov och gosade och myste. Han gav lite grann av samma känsla som att ha en social katt hos sig. Novembermörkret ger en viss rörelseoskärpa...

... vilket får mig att associera till detta verk som jag tror heter I rörelse. Läcker, tyckte jag i början av 1990-talet när jag såg den på en utställning. Planschen jag köpte hänger fortfarande på väggen.

* blir det en fartigare hund så piggnar man till och det är inte heller så dumt :-).

av en arbetskamrat med större kulturkompetens än vad jag har om att Esperanza Spalding skulle spela på konserthuset om sisåsdär två månader. Så, köpte två biljetter och tänkte att om den frijazzskeptiska sambon inte vill haka på så fanns det säkert någon annan. Och jag har aldrig varit i konserthuset, det är ett bra tillfälle. I morgon är det dags, och eftersom jag inte fått ett definitivt nej från sambon så får han följa med.

Arbetskamraten tidigare idag: "Det blir min 11-åriga dotters första jazzkonsert. Jag hoppas det går bra." Sambons kommentar alldeles nyss: " Det blir MIN första jazzkonsert!". Någon  minut senare: " Jag har hört att hon är extremt begåvad. Det bådar inte gott." Jag tycker iallafall att det ska bli kul! Mindre skeptisk var han när han fick denna läckra lunchpasta:

Det blev inga sovmorna under Italienresan, jag var bara tvungen att vara färdig i badrummet till 8.30 så att jag inte missade den dagliga väderprognosen presenterad av en medaljprydd colonnello på italienska Rai1! Något för svenska försvarets överstar om nedrustningen fortsätter? Hemskt kul, tyckte vi. Foto av hotelltv:

Nyss hemkommen efter en veckas bilturande i Italien. Tjugo grader och mestadels solsken, men ändå glest mellan turisterna. Mest på gott förstås, även om många restauranger och sovställen hade stängt för säsongen. Gott åt vi ändå förstås. Vackra italienska byar och städer har vi sett; Castelmezzano, Matera, Alberobello, Polignano A Mare och Trani bland annat.

Tiden rinner iväg, september och snart oktober har passerat och jag har varit alldeles för lite i skogen. Inte lika kul att komma igen i november... Permishund från i våras:

Som gärna gick långa promenader...

  kollade utsikten över Brunnsviken...

  och slappade i soffan. Precis som en permishund ska göra. Söta rottisblandfröken T.

Andra ridlektionen för terminen. Förutom gräsliga köer för att komma ut ur Sthlm (resan tog en timme mot 30 minuter när det inte är köer) var det alldeles, alldeles underbart. Solen sken, jag fick min gamla kompis Brynjar och jag var inte enda nybörjaren! Vi gjorde bara " lätta" saker på lektionen så jag jag kände att jag hade koll.Visst behöver man utmaningar, men det var så himla mysigt att bara njuta! Sambon har hoppat av - tyckte att det var trist att vara enda grabben bland kvinnsen - så nu måste jag fixa bilkörningen själv också... Rätt åt mig, jag behöver det med. Inga bilder från lektionen, så det får bli en bild från Kullaberg med syskonbarn som upplevde havets krafter som häftiga. 

En trottoarpromenad (blir mest så när man bara får gå kortare promenad).

Men mästare på att koppla av inomhus, trots de yttepyttiga promenaderna: