Snyggt, gripande och tankvärt utan att skriva något på näsan - Svt-dokumentären "Konsten att vara människa?"! Rekommenderas varmt, finns kvar på SVT play till 9 mars. http://svtplay.se/v/1877982/dokumentarfilm/konsten_att_vara_manniska?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1877985/sb,p115254,1,f,-1 (Ovanlig vinkel att hundar fick illustrera krav och normer.)

Här en kul skylt i våra kvarter som jag missade men Alices matte såg på söndagspromenaden. Jag lånade motivet.     

Måndag kväll, så ett Cesarcitat får bli rubriken till söndagens första bild - Alice som fick goda möjligheter att träna på att inte bry sig om skridskoåkare. Vi tog en söndagspromenad till Hagaparken och hamnade mitt i ett skridskolopp på Brunnsviken. Mycket bra, tyckte Alices matte. I Eskilstuna möter man högst en per dag, då blir det inte mycket träning. Så här såg det ut till slut när Alice valde matte:  

Varm choklad med vispgrädde utanför Fjärilshuset hann vi med, förstås. De har vänligen låtit några sittplatser vara kvar ute denna vinter. Det tackar vi hundmänniskor så mycket för!

Besök av båder svärföräldrar och permishunden R i helgen. Den stilige schäfer-rottis-något-till-blandningen skötte sig utmärkt. (De tvåbenta gästerna också :-).) Lite skruttig i magen var han, stackaren, så det var minimala matportioner som mest bestod av ris- och fiskblandning som gällde. Flera portioner ratades trots att magen inte hindrade ett stort matintresse för övrigt. Hundar svälter inte ihäl sig frivilligt och jag brukar inte pjoska med maten. Men lite grann för att testa lät jag R sitt kvar i köket och så gick jag och ställde matskålen i vardagsrummet. Tillbaka i köket lät jag honom springa iväg och leta upp matskålen. Då gick det ned några tuggor!

Det finns en hundhörna i nya soffan - men de flesta ligger helst i andra hörnet. Okey då!

... så ligger vi i gräset igen och är tacksamma för trädets skugga.

Men nu: Snöovädret har vi kanske inte märkt så mycket av - t-banan funkade iaf ;-) - men allt är vitt, vitt, vitt. Bilarna är översnöade och gatornas smutsgrå sörja är täckt av ren snö. Visst längtar man efter grönska och värme men snön uppskattas av många hundar och vi kan ta kvällspromenader med vovvarna i skogen i stället för att harva runt i villaområdet. Snön lyser tillräckligt för att man ska hitta och det är en speciell magisk känsla att gå i skogen med enbart snöljus. Alldeles själva är vi för det mesta också. I går fick vi ta promenaden med helghunden R som blev riktigt glad över att se oss. Det värmer.

"Man får den hund man behöver, inte den hund man vill ha." Så sade Cesar idag. Tänker på C och funderar över hur enkelt och trivsamt (och alldeles, alldeles underbart...) livet hade varit med henne. Kanske behöver jag någon som ställer mer krav, sätter lite mer fart på mig?

Här en cykel med istappar kring ekrarna och infrysta handskar på pakethållaren. Och R (helgkompisen) som snabbt tappade intresset för vinterskulpturen.

Full fart mestadels har det varit med nya kompisen R. Bra av- och påknapp!

Vi "miljötränade" lite på Brunnsvikens is. Att inte-bry-sig-om skridsko- och skidåkare kunde han redan!

Sorgliga nyheter har nått oss ifrån Skåne. Någon har satt eld på Buhres, en institution i Kivik. Här finns - fanns! - det allra trevligaste sillstället på Österlen. Här kunde man få en sillmacka, eller någon annan enklare fiskrätt i "kioskdelen" (tänk korvkiosk med utesittplatser, men fiskrätter och mycket, mycket bättre tillagade), handla råvaror eller tillagat i butiken eller äta lyxigt i finrestaurangen. Allt beläget i Kiviks hamn. Ögat är en smula vått och våra tankar går till ägarna. Hoppas ni kan och orkar bygga upp detta igen. Det var ett obligatoriskt stopp på det årliga Skånebesöket (där sambon har sina rötter).

Sillmacka, endast 39 kronor och godare än så här blir inte stekt strömming! (Av någon anledning kallar skåningarna strömming för sill.)

Baksidan av Buhres, med den enklare sillkioskserveringen på kortsidan. Man blir alltid glad över välkomnande hundskyltar, även om man inte har en hund med sig. Tänk på det, näringsidkare!

Butiken, hur mycket smarrigheter som helst. Bortskämd stockholmare känner sig som hemma. Men bättre ändå...?

Den nyare lyxigare restaurangdelen som vätter mot hamnen. Här finns en fantastisk fiskbuffé med fokus på sill om man är hungrig. (Här såg vi Sven-Bertil Taube unna sig ett glas vin i samband med uppträdande på höstens äppelfestival. Tokvarmt i september - jag svettades i min ylletröja.)

Och slutligen utsikten över havet, strax vänster om Buhres vid parkeringen. Hade jag varit lite längre hade man sett mer av havet :-).

Rimfrosten har intagit Stockholm. En del klagar på fukten här som gör att kylan känns värre än annorstädes. Men bidrar inte den till den fantastiska rimfrosten som vi har nu? Jag kan inte minnas något liknande. Snö på grenar är fint, men rimfrosten mejslar ut grenar och löv (jo, en del träd har löv kvar, vet inte vad de hetar). Desto färggladare lyste tulpanreklamen vid St. Eriksplan. För övrigt; hundlös och saknar C.