Senaste helgernas permishund C är på prov hos en riktig familj. Jag kan inte tänka mig att annat än att det går bra, en sådan hund lämnar man inte tillbaka.

Jag hoppas hon hamnar någon som får henne att blomma ut i hela sin potential. Hon är ju väldigt lugn och tar inte mycket plats (utom i soffan, då   ). Vi har försökt få igång henne på olika sätt, lekinviter, pinnjakt, balansgång, godissnögubbar, gömda toarullar med god osv. Ibland kommer hon loss rätt bra. Det känns som om hon inte riktigt är van att "leka" med människor. Ser hon lekande hundar blir hon jätteintresserad och upplivad. Förhoppningsvis kommer hon att lära sig att tycka om bus med människor lika mycket som mys. Hon är väldigt lyhörd för kroppspråk och det hade varit kul att använda det på något sätt. Vi saknar dig men önskar dig all lycka, C! Här är några bilder från förra helgens promenad i Hagaparken.

I vissa av Cesars program ser man hur lång tid det tar från att han träffar en stressad/rädd/aggressiv hund till dess att den gett upp och lugnat sig. Nedan finns en bildserie från nyårsaftonen som visar hur lång tid det tog för C att komma upp i värdinnans knä - knappt tre minuter. Först ville hon upp i soffan där helgmatten satt. Men den var inte hundtillåten och det räckte att jag skakade på huvudet och tyst sa "ah, ah". Då lommade C iväg till värdinnan. Först lade hon en tass i hennes knä, sedan en till. Öronen var slickade bakåt som för att säga att hon inte ville vara oförskämd, men om det gick för sig så... Eftersom det verkade gå bra kom sedan ett bakben och sedan det sista benet (00:26:56). Fortfarande lite avvaktande satt hon nu vid sidan av och lite på värdinnan i den rätt smala fåtöljen. Fortfarande inga tillsägelser så nu lade C sig ned och strax åkte huvudet ned. Några sekunder ytterligare så hade hon lagt sig tillrätta och låg hopkurad i knä mycket nöjd och mycket avslappnad (00:29:01). Myspluttan, där låg hon sedan resten av kvällen. (Kul med kamerans tidsangivelser som gör att man kan kolla tidsförloppet!)

En riktigt god fortsättning på det nya året önskar jag er alla!

En nyårshelg på den skärgårdsö vi besökte skulle vara en dröm för de flesta hundar. Inte en endaste smällare hörde vi, inga fyrverkerier syntes till under hela helgen! Tvåtimmarsresan med Waxholmsbåten var inga problem för C. Inom en minut låg hon under bordet på sin filt (efter att snabbt ha insett att medpassagerarhundarna inte var något att bry sig om, så blev det både på dit- och hemresa).

"Nyss ilandstigen, vad väntar här?"

"Ah, vilken utsikt vi kommer att ha!"

"Lite synd att soffan inte var till för hundar. Men det löste sig ändå. Att man är en ståtlig byracka på 25 kilo behöver inte betyda att man inte kan vara knähund. Tolvslaget brådskar inte, ligger bra här hos den trevliga värdinnan!"

   "Dagen efter var alla med på en trevlig tvåtimmarspromenad runt ön. Hav, sjö och skog hanns med. Mördarsvanarna bryr jag mig inte om trots varningsorden. Jag äter mycket heller lite vintergräs."

   "I skogen fanns fullt med spännande luktspår. Ville gärna bevisa att jag visst skulle funka utmärkt som jakthund, och då få bo kvar hos värdparet som tyckte att den egenskapen var det enda som saknades hos mig. Men min permishusse och permismatte sade att det inte alls gick för sig att gå lös. Mot reglerna..., hm så dumt!"

"Efter en skön helg passar det bra att sova bort båtresan hem. En filt under ett bord är allt som behövs. Zzzzzzzzzzz"  

Julhelgen är över. Vår favoritvovve C har varit här i  några dagar. Lilla soffpotatisen! (I gott sällskap med sambon. Notera hans fossingar.) Hon har har varit lugn och avslappnad alla helger hon varit här, men senaste helgen har hon legat med magen upp vilket hon inte gjort tidigare. Högsta nivån av avslappning, skönt att se. 

Jag älskar mitt julpynt, men det blir samma traditionella pynt varje år. Ungefär sånt som mormor och mamma har. I år slog jag dock till med en nyinköpt ren från Åhlens! Förtjusande, tycker jag. Lillebror Rolf fick en egenhändigt bränd och designad cd med låten Rolf Ren med silverrenen på omslaget. När vi var unga (alldeles nyss) lyssnade vi mycket på Torsson, men denna låt hade jag inte hört förrän alldeles nyligen. En lämplig bonus-klapp (när man avskaffat julklappar vuxna emellan).   

<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/u99zt9TIrTI&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/u99zt9TIrTI&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>

Om C var en människa skulle hon kanske inte tycka att den här bilden var särskilt lyckad. Men visst har hon charm!

Vi pulsade runt i snön i ett par timmar med C och en annan hund B (och människa) i sällskap. Den stilige B gjorde inget vidare första intryck på C. När han ville bekanta sig såg hon först ogillande ut, och när han inte lyssnade till det visade hon garnityret med eftertryck. Vi traskade på i led och efter knappt en timme hade hans intresse svalnat och hennes skepticism avtagit. De delade avslappnat på doftfläckarna samtidigt. Det var roligt och intressant att se hur deras relation utvecklades under ett par timmar. Det blev inget bus, men det blev defintivt roligare än det skulle varit med bara med tvåbenta.

så i morgon blir det förhoppningsvis fina snöbilder från stan. Här är en innan-snö-bild på fröken Schäferblandning som lär sig gå balans - "Vad då lär sig? Piece of cake, ta bort godisbiten, jag har fattat och är på väg framåt!" Nu ligger hon och trynar i favorithörnet i soffan. Vi fick en fin promenad i skogen när vi hämtade henne i kväll. Snön gör en fantastisk skillnad. Man kan knata runt där trots kvällsmörkret. Det behövs inte ens månsken.

I natt föddes tre marsvin i samma rum som vi sov. SÅ söta, med päls och pliriga ögon. Jag hade väntat mig något mer naket, men marsvin är tydligen de enda gnagare som får så "färdiga" ungar.

Den andra ridlektionen gick också bra. Den här gången fick jag till det där med "rida lätt" emellanåt. Hästen Brynjar gjorde ibland som jag ville, ibland hängde han mest med på det sambons häst gjorde. Började den skritta så skrittade vi... Hästar lyssnar också till ord märkte vi. Sambons häst ställde in sig på trav redan när ridlärare sa oss att gå över till trav. 

Den här helgen blir det ingen permishund för oss för vi ska åka till Eskilstuna och äta god mat på Jernbergska med en vän. Här en bild från förra helgens permishund. Spela lite fotboll tyckte hon var riktigt kul.